Som jag skrev i förra inlägget så är även denna en prosadikt, en längre sådan och jag fasade lite för att läsa den innan jag började läsa. Också denna dikt är dedikerad till earlen av Southampton och underskriven av Shakespeare. Denna såväl som Venus och Adonis, har jag glömt att säga, är baserade på den romerske skalden Ovidius verk.
The Rape of Lucrece skiljer sig väldigt från Venus och Adonis dels genom att den är historisk och dels genom att det är en tragedi. En man i en högt uppsatt familj i Rom 509 f.Kr - Sextus Tarquinius, trånar efter Lucrece, frun till en annan högt uppsatt man. Han försöker att förföra henne men misslyckas och bestämmer sig därför för att våldta henne. På grund av överfallet begår Lucrecia senare självmord.
Om jag läser denna och Venus och Adonis senare i min Shakespeareläsning, när jag förhoppningsvis har fördjupat mina kunskaper i språket, kanske jag tycker att de båda dikterna är bättre. Men nu läste jag egentligen utan att förstå vad jag läste, vilket är väldigt synd!
söndag 16 september 2012
Venus and Adonis
När Shakespeare skrev denna prosadikt, en dikt på 11 sidor, härjade pesten i London och teatrarna stängdes ner under en period. Kan hända var det därför som han skrev denna vid den tidpinkten om han skulle behöva slå sig in på en ny bana. Det är i alla fall vad antologiförfattarna tror. Nästföljande verk är också en prosadikt så det kanske stämmer. Med Venus och Adonis gör Shakespeare också sin debut på papper. I början av dikten dedikerar han till earlen av Southampton och skriver under med sitt namn.
När jag läste igenom den korta sammanfattningen av dikten som finns med i inledningen tänkte jag att den verkade väldigt vacker. Den handlar om gudinnan Venus och den mänsklige jägaren Adonis kärlek till varandra. Eller egentligen så är det Venus kärlek till Adonis eftersom Adonis är lite försiktig och rädd för Venus närmanden. Venus försöker som sagt att förföra Adonis, men han flyr undan genom att jaga. Jakten går väldigt snett och slutar med att Adonis blir dödad av ett vildsvin. Venus hittar hans kropp, som smälter ner i jorden. I dess ställe växer det upp en vitlila blomma som Venus plockar.
Sammanfattat är dikten väldigt fin, men jag gillade den inte riktigt i sin helhet. Säkerligen är det för att det återigen är ett nytt sätt att läsa, en elvasidig dikt på rim, med utsvävningar och bildspråk som jag tror att man måste ha mer kunskaper i engelska för att förstå.
När jag läste igenom den korta sammanfattningen av dikten som finns med i inledningen tänkte jag att den verkade väldigt vacker. Den handlar om gudinnan Venus och den mänsklige jägaren Adonis kärlek till varandra. Eller egentligen så är det Venus kärlek till Adonis eftersom Adonis är lite försiktig och rädd för Venus närmanden. Venus försöker som sagt att förföra Adonis, men han flyr undan genom att jaga. Jakten går väldigt snett och slutar med att Adonis blir dödad av ett vildsvin. Venus hittar hans kropp, som smälter ner i jorden. I dess ställe växer det upp en vitlila blomma som Venus plockar.
Sammanfattat är dikten väldigt fin, men jag gillade den inte riktigt i sin helhet. Säkerligen är det för att det återigen är ett nytt sätt att läsa, en elvasidig dikt på rim, med utsvävningar och bildspråk som jag tror att man måste ha mer kunskaper i engelska för att förstå.
fredag 7 september 2012
Richard III
The Tragedy of King Richard the Third
Jag tyckte väldigt mycket om denna nästlängsta pjäs efter Hamlet. Den utspelar sig rent historiskt efter Richard Duke of York och handlar om Richard den tredjes väg till tronen. Richard är, av alla kungar hittils, den mest cyniske och kallblodigaste och tar livet av de i sin väg för att nå dit han vill. På grund av detta är han inte särskilt omtyckt, av någon egentligen, vilket slutar med ett stort slag i slutet av pjäsen i vilket han blir dödad.
Det finns väldigt många bra delar i denna pjäs. I mitten av Richards första monolog kom en del som jag gillade:
RICHARD GLOUCESTER
And therefore since I cannot prove a lover
To entertain these fair well-spoken days,
I am determined to prove a villain
And hate the idle pleasures of these days.
En annan del kom lite längre in i pjäsen i akt 1 scen 2. Lady Anne är förbannad på Richard för att hennes son är död:
LADY ANNE
He is in heaven, where thou shalt never come.
RICHARD GLOUCESTER
Let him thank me that holp to send him thither,
For he was fitter for that place than earth.
LADY ANNE
And thou unfit for any place but hell.
Även två kända Shakespeareska citat är med i denna pjäs - "Now is the winter of our discontent" och "A horse! A horse! My kingdom for a horse!"
Jag tyckte väldigt mycket om denna nästlängsta pjäs efter Hamlet. Den utspelar sig rent historiskt efter Richard Duke of York och handlar om Richard den tredjes väg till tronen. Richard är, av alla kungar hittils, den mest cyniske och kallblodigaste och tar livet av de i sin väg för att nå dit han vill. På grund av detta är han inte särskilt omtyckt, av någon egentligen, vilket slutar med ett stort slag i slutet av pjäsen i vilket han blir dödad.
Det finns väldigt många bra delar i denna pjäs. I mitten av Richards första monolog kom en del som jag gillade:
RICHARD GLOUCESTER
And therefore since I cannot prove a lover
To entertain these fair well-spoken days,
I am determined to prove a villain
And hate the idle pleasures of these days.
En annan del kom lite längre in i pjäsen i akt 1 scen 2. Lady Anne är förbannad på Richard för att hennes son är död:
LADY ANNE
He is in heaven, where thou shalt never come.
RICHARD GLOUCESTER
Let him thank me that holp to send him thither,
For he was fitter for that place than earth.
LADY ANNE
And thou unfit for any place but hell.
Även två kända Shakespeareska citat är med i denna pjäs - "Now is the winter of our discontent" och "A horse! A horse! My kingdom for a horse!"
lördag 1 september 2012
Titus Andronicus
The Most Lamentable Roman Tragedy of Titus Andronicus
Titus Andronicus skrevs tillsammans med en George Peele och utspelar sig i antika Rom. I början ska en ny kejsare väljas då den gamla gått bort. Bassianus och hans bror Saturninus bråkar om vem av dem som ska ta över, men Marcus Andronicus föreslår Titus, som varit ute i krig under de senaste tio åren. Titus återvänder till Rom med fem fångar - Tamora, hennes tre söner och hennes hemlige älskare, en afrikan. På grund av händelser i kriget dödar Titus Tamoras ene son, Alarbus, och avböjer samtidigt kejsartiteln.
Saturninus blir kejsare istället och ämnar gifta sig med Titus dotter Lavinia. Lavinia är dock redan bortlovad till Bassianus vilket irriterar Saturninus och ett gräl uppstår. Grälet medför att kejsar Saturninus fördömer familjen Andronicus och för att visa detta gifter han sig med Tamora. Tamora kommer överens med sina söner om att hämnas på Alarbus och resten av pjäsen handlar om detta.
Titus Andronicus är den mest våldsamma pjäsen hittils jag har läst av Shakespeare. Av de hämndaktioner som beskrivs kan nämnas hur två av Titus söner blir anklagade att ha mördat Bassianus och får sina huvuden avhuggna (nör det i själva verket var Tamoras söner som såg till att Titus söner fick ta straffet). Lavinia blir våldtagen och får sin tunga och sina händer avskurna för att inte kunna berätta vem som misshandlade henne. Titus ger i slutet igen på Tamora och Saturninus genom att ta livet av Tamoras söner och bjuder in Tamora och Saturninus på middag, med sönerna som huvuduingrediens (!). Tamora blir därefter dödad av Titus, som tyvärr själv blir dödad av Saturninus, som i sin tur blir dödad av Titus son Lucius.
Jag satt under läsningens gång och försökte se framför mig hur detta kan ha sett ut på scen, i slutet av 1500- talet. Undrar vad de änvände som avhuggna huvuden och hur de mer våldsamma scenerna såg ut. Mycket fick man nog självklart lämna till fantasin, och med Shakespeares målande ord och uttryck behövdes det kanske inte så mycket rekvisita. Jag kunde ju se framför mig mig vad som hände bara genom att läsa manuset. Någon gång måste jag ändå gå och se en Shakespearepjäs på scen!
Titus Andronicus skrevs tillsammans med en George Peele och utspelar sig i antika Rom. I början ska en ny kejsare väljas då den gamla gått bort. Bassianus och hans bror Saturninus bråkar om vem av dem som ska ta över, men Marcus Andronicus föreslår Titus, som varit ute i krig under de senaste tio åren. Titus återvänder till Rom med fem fångar - Tamora, hennes tre söner och hennes hemlige älskare, en afrikan. På grund av händelser i kriget dödar Titus Tamoras ene son, Alarbus, och avböjer samtidigt kejsartiteln.
Saturninus blir kejsare istället och ämnar gifta sig med Titus dotter Lavinia. Lavinia är dock redan bortlovad till Bassianus vilket irriterar Saturninus och ett gräl uppstår. Grälet medför att kejsar Saturninus fördömer familjen Andronicus och för att visa detta gifter han sig med Tamora. Tamora kommer överens med sina söner om att hämnas på Alarbus och resten av pjäsen handlar om detta.
Titus Andronicus är den mest våldsamma pjäsen hittils jag har läst av Shakespeare. Av de hämndaktioner som beskrivs kan nämnas hur två av Titus söner blir anklagade att ha mördat Bassianus och får sina huvuden avhuggna (nör det i själva verket var Tamoras söner som såg till att Titus söner fick ta straffet). Lavinia blir våldtagen och får sin tunga och sina händer avskurna för att inte kunna berätta vem som misshandlade henne. Titus ger i slutet igen på Tamora och Saturninus genom att ta livet av Tamoras söner och bjuder in Tamora och Saturninus på middag, med sönerna som huvuduingrediens (!). Tamora blir därefter dödad av Titus, som tyvärr själv blir dödad av Saturninus, som i sin tur blir dödad av Titus son Lucius.
Jag satt under läsningens gång och försökte se framför mig hur detta kan ha sett ut på scen, i slutet av 1500- talet. Undrar vad de änvände som avhuggna huvuden och hur de mer våldsamma scenerna såg ut. Mycket fick man nog självklart lämna till fantasin, och med Shakespeares målande ord och uttryck behövdes det kanske inte så mycket rekvisita. Jag kunde ju se framför mig mig vad som hände bara genom att läsa manuset. Någon gång måste jag ändå gå och se en Shakespearepjäs på scen!
söndag 26 augusti 2012
Henry VI Part One
The First Part of Henry the Sixth
Henry VI Part One är skriven tillsammans med andra författare och, även om den förmodas ha skrivits efter de två tidigare pjäserna, handlar om vad som hände dessförinnan.
Det börjar med att kungen dör, alltså Henry den sjättes far, han krönts senare i berättelsen. En stor del av handlingen utgörs av kriget mellan England och Frankrike. Fransmännen har till sin hjälp Joan la Pucelle, mer känd som Jean d'Arc, som är en stor hjälp för fransmännen. De leder stort till en början, men i slutet av pjäsen sluter England och Frankrike fred, Jean d'Arc bränns på bål för häxeri och kung Henry VI gifter sig med sin kommande drottning.
Även om jag kände mig ganska trött på historiska dramer när jag läste denna så tyckte jag ändå om denna mer än de tidigare i serien. Det fanns många passager i pjäsen som var väldigt spännande och underhållande - ett gräl i London där det sades diverse fula ord till varandra, eller andra, lite mer sorgliga scener. Ett exempel på en sådan är mellan hertig Talbot och hans son som diskuterar huruvida de ska fly eller slåss.
Akt 4, Scen 5
TALBOT
O young John Talbot! I did send for thee
To tutor thee in stratagems of war,
That Talbot's name might be in thee revived
When sapless age and weak unable limbs
Should bring thy father to his drooping chair.
But, O malignant and ill-boding stars!
Now thou art come unto a feast of death,
A terrible and unavoided danger:
Therefore, dear boy, mount on my swiftest horse;
And I'll direct thee how thou shalt escape
By sudden flight: come, dally not, be gone.
JOHN
Is my name Talbot? and am I your son?
And shall I fly? O if you love my mother,
Dishonour not her honourable name,
To make a bastard and a slave of me!
The world will say, he is not Talbot's blood,
That basely fled when noble Talbot stood.
TALBOT
Fly, to revenge my death, if I be slain.
JOHN
He that flies so will ne'er return again.
TALBOT
If we both stay, we both are sure to die.
JOHN
Then let me stay and, father, do you fly.
Yur loss is great; so your regard should be.
My worth unknown, no loss is known in me.
Upon my death the French can little boast;
In yours they will: in you all hopes are lost.
Flight cannot stain the honour you have won,
But mine it will, that no exploit have done.
You fled for vantage, everyone will swear,
But if I bow, they'll say it was for fear.
There is no hope that ever I will stay
If the first hour I shrink and run away.
Here on my knee I beg mortality,
Rather than life preserved with infamy.
TALBOT
Shall all thy mother's hopes lie in one tomb?
JOHN
Ay, rather than I'll shame my mother's womb.
TALBOT
Upon my blessing I command thee go.
JOHN
To fight I will, but not to fly the foe.
TALBOT
Part of thy father may be saved in thee.
JOHN
No part of him but will be shamed in me.
TALBOT
Thou never hadst renown, nor canst not lose it.
JOHN
Yes, your renowned name - shall flight abuse it?
TALBOT
Thy father's charge shall clear thee from that stain.
JOHN
You cannot witness for me being slain.
If death be so apparent, then both fly.
TALBOT
And leave my followers here to fight and die?
My age was never tainted with such shame.
JOHN
And shall my youth be guilty of such blame?
No more can I be severed from your side
Than can yourself your self in twain divide.
Stay, go, do what you will: the like do I,
For live I will not if my father die.
TALBOT
Then here I take my leave of thee, fair son,
Born to eclipse thy life this afternoon.
Come, side by side together live and die,
And soul with soul from France to heaven fly.
Efter att ha läst denna pjäsen kom jag även underfund med hur man bör läsa texterna. Jag har tidigare delat upp läsningen efter varje rad vilket har gjort läsningen lite hackig. Men jag kom på att läser man hela meningen, till där det är punkt alltså, utan att tänka på radbyte, så flyter texten på lättare. Förhoppningsvis underlättar detta.
Henry VI Part One är skriven tillsammans med andra författare och, även om den förmodas ha skrivits efter de två tidigare pjäserna, handlar om vad som hände dessförinnan.
Det börjar med att kungen dör, alltså Henry den sjättes far, han krönts senare i berättelsen. En stor del av handlingen utgörs av kriget mellan England och Frankrike. Fransmännen har till sin hjälp Joan la Pucelle, mer känd som Jean d'Arc, som är en stor hjälp för fransmännen. De leder stort till en början, men i slutet av pjäsen sluter England och Frankrike fred, Jean d'Arc bränns på bål för häxeri och kung Henry VI gifter sig med sin kommande drottning.
Även om jag kände mig ganska trött på historiska dramer när jag läste denna så tyckte jag ändå om denna mer än de tidigare i serien. Det fanns många passager i pjäsen som var väldigt spännande och underhållande - ett gräl i London där det sades diverse fula ord till varandra, eller andra, lite mer sorgliga scener. Ett exempel på en sådan är mellan hertig Talbot och hans son som diskuterar huruvida de ska fly eller slåss.
Akt 4, Scen 5
TALBOT
O young John Talbot! I did send for thee
To tutor thee in stratagems of war,
That Talbot's name might be in thee revived
When sapless age and weak unable limbs
Should bring thy father to his drooping chair.
But, O malignant and ill-boding stars!
Now thou art come unto a feast of death,
A terrible and unavoided danger:
Therefore, dear boy, mount on my swiftest horse;
And I'll direct thee how thou shalt escape
By sudden flight: come, dally not, be gone.
JOHN
Is my name Talbot? and am I your son?
And shall I fly? O if you love my mother,
Dishonour not her honourable name,
To make a bastard and a slave of me!
The world will say, he is not Talbot's blood,
That basely fled when noble Talbot stood.
TALBOT
Fly, to revenge my death, if I be slain.
JOHN
He that flies so will ne'er return again.
TALBOT
If we both stay, we both are sure to die.
JOHN
Then let me stay and, father, do you fly.
Yur loss is great; so your regard should be.
My worth unknown, no loss is known in me.
Upon my death the French can little boast;
In yours they will: in you all hopes are lost.
Flight cannot stain the honour you have won,
But mine it will, that no exploit have done.
You fled for vantage, everyone will swear,
But if I bow, they'll say it was for fear.
There is no hope that ever I will stay
If the first hour I shrink and run away.
Here on my knee I beg mortality,
Rather than life preserved with infamy.
TALBOT
Shall all thy mother's hopes lie in one tomb?
JOHN
Ay, rather than I'll shame my mother's womb.
TALBOT
Upon my blessing I command thee go.
JOHN
To fight I will, but not to fly the foe.
TALBOT
Part of thy father may be saved in thee.
JOHN
No part of him but will be shamed in me.
TALBOT
Thou never hadst renown, nor canst not lose it.
JOHN
Yes, your renowned name - shall flight abuse it?
TALBOT
Thy father's charge shall clear thee from that stain.
JOHN
You cannot witness for me being slain.
If death be so apparent, then both fly.
TALBOT
And leave my followers here to fight and die?
My age was never tainted with such shame.
JOHN
And shall my youth be guilty of such blame?
No more can I be severed from your side
Than can yourself your self in twain divide.
Stay, go, do what you will: the like do I,
For live I will not if my father die.
TALBOT
Then here I take my leave of thee, fair son,
Born to eclipse thy life this afternoon.
Come, side by side together live and die,
And soul with soul from France to heaven fly.
Efter att ha läst denna pjäsen kom jag även underfund med hur man bör läsa texterna. Jag har tidigare delat upp läsningen efter varje rad vilket har gjort läsningen lite hackig. Men jag kom på att läser man hela meningen, till där det är punkt alltså, utan att tänka på radbyte, så flyter texten på lättare. Förhoppningsvis underlättar detta.
måndag 20 augusti 2012
Richard Duke of York (3 Henry VI)
The True Tragedy of Richard Duke of York and the Good King Henry the Sixth
Som jag förmodade är Richard Duke of York en fortsättning på förra pjäsen, och kriget om vem som ska ta över kungakronan fortsätter.
Henry den sjätte kommer överens med kung Edward om att behålla tronen tills att han dör för att sedan lämna över den till kung Edward och hans ätt. Drottningen blir dock väldigt irriterad över detta och menar, tillsammans med deras son (prins Edward) att det är ett stort svek och att han gjort sonen arvslös. Drottningen, sonen med flera ger sig iväg, mördar Rutland, Richard Duke of Yorks (Hertigen av York) son och därefter hertigen själv efter att ha retat honom med att erbjuda honom en näsduk med sonens blod på, ställa honom på en gödselhög och sätta på honom en papperskrona för att därefter mörda honom. (Rutland är förresten kung Edwards bror och hertigen av York hans far.) Det bådar gott för Henry den sjätte, men Edward och hans män är vinnande i ett annat slag som innebär att Henry och Drottningen återigen måste fly.
Edward, nu kung, planerar att gifta sig med Lady Bona, Louis XI syster och skickar Warwick till Frankrike för att ordna med bröllopet. Under tiden finner dock kung Edward en annan fru, en änka med tre tidigare barn, som han finner väldigt vacker. Warwick vanäras över detta i Frankrike och bestämmer sig för att slå följe med drottningen, som också befinner sig i Frankrike för att be om hjälp mot kung Edward. Henry den sjätte har för sin del blivit tillfångatagen och sitter fängslad i Towern.
Drottningen, Warwick, prins Edward (Henry VI son) invaderar England och tillfångatar kung Edward som lyckas fly med hjälp av några av sina män som i sin tur skickar drottningen på landsflykt och tar livet av hennes son, som inte vill erkänna Edward som sin kung.
I slutet av pjäsen blir även Henry den sjätte mördad i Towern.
Även om det var många personer att hålla reda på och mycket som hände även i den här delen så tyckte jag att den var mer intressant och flöt på mycket bättre än förra. Det gick att hålla en röd tråd genom pjäsen på ett mer smidigt sätt än i The First Part of the Contention. Pjäsen var också intressant på det sättet att drottningen spelade en stor roll. Det var hon som var den mest handlingskraftige av hon och Henry den VI och mycket hon som drev handlingen framåt.
Ett projekt i framtiden kanske kan vara att läsa på mer om Englands kungahus, händelserna i pjäserna är ju till största delen verklighetsbaserade, men det får i så fall bli ett senare projekt. Dagarna går och jag måste fortsätta med Shakespeareläsandet om jag vill hinna klart till jul.
Som jag förmodade är Richard Duke of York en fortsättning på förra pjäsen, och kriget om vem som ska ta över kungakronan fortsätter.
Henry den sjätte kommer överens med kung Edward om att behålla tronen tills att han dör för att sedan lämna över den till kung Edward och hans ätt. Drottningen blir dock väldigt irriterad över detta och menar, tillsammans med deras son (prins Edward) att det är ett stort svek och att han gjort sonen arvslös. Drottningen, sonen med flera ger sig iväg, mördar Rutland, Richard Duke of Yorks (Hertigen av York) son och därefter hertigen själv efter att ha retat honom med att erbjuda honom en näsduk med sonens blod på, ställa honom på en gödselhög och sätta på honom en papperskrona för att därefter mörda honom. (Rutland är förresten kung Edwards bror och hertigen av York hans far.) Det bådar gott för Henry den sjätte, men Edward och hans män är vinnande i ett annat slag som innebär att Henry och Drottningen återigen måste fly.
Edward, nu kung, planerar att gifta sig med Lady Bona, Louis XI syster och skickar Warwick till Frankrike för att ordna med bröllopet. Under tiden finner dock kung Edward en annan fru, en änka med tre tidigare barn, som han finner väldigt vacker. Warwick vanäras över detta i Frankrike och bestämmer sig för att slå följe med drottningen, som också befinner sig i Frankrike för att be om hjälp mot kung Edward. Henry den sjätte har för sin del blivit tillfångatagen och sitter fängslad i Towern.
Drottningen, Warwick, prins Edward (Henry VI son) invaderar England och tillfångatar kung Edward som lyckas fly med hjälp av några av sina män som i sin tur skickar drottningen på landsflykt och tar livet av hennes son, som inte vill erkänna Edward som sin kung.
I slutet av pjäsen blir även Henry den sjätte mördad i Towern.
Även om det var många personer att hålla reda på och mycket som hände även i den här delen så tyckte jag att den var mer intressant och flöt på mycket bättre än förra. Det gick att hålla en röd tråd genom pjäsen på ett mer smidigt sätt än i The First Part of the Contention. Pjäsen var också intressant på det sättet att drottningen spelade en stor roll. Det var hon som var den mest handlingskraftige av hon och Henry den VI och mycket hon som drev handlingen framåt.
Ett projekt i framtiden kanske kan vara att läsa på mer om Englands kungahus, händelserna i pjäserna är ju till största delen verklighetsbaserade, men det får i så fall bli ett senare projekt. Dagarna går och jag måste fortsätta med Shakespeareläsandet om jag vill hinna klart till jul.
måndag 13 augusti 2012
The First Part of the Contention (2 Henry VI)
The First Part pf the Contention of the Two Houses of York and Lancaster
1623, alltså sju år efter att Shakespeare gått bort, gav två vänner till shakespeare (Heminges och Condell) ut den Första Folion. Den innehöll Shakespeares samlade verk vilken Antologiförfattarna till The Complete Works har använt sig av och utgått ifrån. The First Part of the Contention är den första i en rad av historiska pjäser. Den ansågs ha satts först på grund av de historiska händelserna i pjäserna, men behöver för den delen inte ha skrivits i den ordningen, menar antologiförfattarna.
Pjäsen handlar om de många intriger som utspelas i den kungliga och adliga världen. Många olika Herrar presenteras och många sidohandlingar som man skall hålla koll på vilket gjorde pjäsen lite jobbig att läsa, även om den var intressant.
I början av verket skall huvudpersonerna inkluderat kung Henry den VI bestämma sig för vem som ska ta hand om områdena som England har i Frankrike. Relationerna mellan Herrarna är inte så vänskaplig. Sedan följer en spådom av en häxa och två präster, som p g a sin spådom blir förvisade respektive avrättade. Spådomen handlar om hur olika Herrar i hovet på ett eller annat sätt kommer att dö. Spådomen slår självklart in under pjäsens gång.
Den största delen av pjäsen handlar sedan om olika planer att avsätta kung Henry, förräderi i olika former och diverse politiska maktspel. En stor fråga i pjäsen är vem som ska ta över tronen. Vad jag har förstått så är det inget krav med släktskap till kungen eller drottningen. Det 'enda' som verkar behövas är att personen är adlad, är av adlig börd, och kan avsätta kungen med våld eller på annat sätt.
Pjäsen slutar med att kungen flyr med sin drottning och en annan tar över tronen. Min förhoppning är att det är denne kung som är huvudperson i nästa pjäs.
En replik jag gillade i pjäsen är som följer: "Heap of wrath, foul indigested lump, as crooked in thy manners as thy shape!" Lite lagom syrlig till någon man ogillar!
1623, alltså sju år efter att Shakespeare gått bort, gav två vänner till shakespeare (Heminges och Condell) ut den Första Folion. Den innehöll Shakespeares samlade verk vilken Antologiförfattarna till The Complete Works har använt sig av och utgått ifrån. The First Part of the Contention är den första i en rad av historiska pjäser. Den ansågs ha satts först på grund av de historiska händelserna i pjäserna, men behöver för den delen inte ha skrivits i den ordningen, menar antologiförfattarna.
Pjäsen handlar om de många intriger som utspelas i den kungliga och adliga världen. Många olika Herrar presenteras och många sidohandlingar som man skall hålla koll på vilket gjorde pjäsen lite jobbig att läsa, även om den var intressant.
I början av verket skall huvudpersonerna inkluderat kung Henry den VI bestämma sig för vem som ska ta hand om områdena som England har i Frankrike. Relationerna mellan Herrarna är inte så vänskaplig. Sedan följer en spådom av en häxa och två präster, som p g a sin spådom blir förvisade respektive avrättade. Spådomen handlar om hur olika Herrar i hovet på ett eller annat sätt kommer att dö. Spådomen slår självklart in under pjäsens gång.
Den största delen av pjäsen handlar sedan om olika planer att avsätta kung Henry, förräderi i olika former och diverse politiska maktspel. En stor fråga i pjäsen är vem som ska ta över tronen. Vad jag har förstått så är det inget krav med släktskap till kungen eller drottningen. Det 'enda' som verkar behövas är att personen är adlad, är av adlig börd, och kan avsätta kungen med våld eller på annat sätt.
Pjäsen slutar med att kungen flyr med sin drottning och en annan tar över tronen. Min förhoppning är att det är denne kung som är huvudperson i nästa pjäs.
En replik jag gillade i pjäsen är som följer: "Heap of wrath, foul indigested lump, as crooked in thy manners as thy shape!" Lite lagom syrlig till någon man ogillar!
onsdag 1 augusti 2012
The Taming of The Shrew
Så, nu har jag läst pjäs nummer två - The taming of the shrew, eller Så tuktas en argbigga. Jag har förresten glömt att säga att innan varje pjäs så står det en kort historik om den pjäsen och lite kortfattad handling. Till denna pjäs fick man veta att det finns andra versioner av pjäsen, men att Shakespeare förmodligen, enligt antologiförfattarna, varit först och andra författare blivit influerade. Det finns t ex en pjäs med namnet Taming of A shrew.
Taming of THE shrew handlar i alla fall om en pjäs i en pjäs. Verket börjar med att en tiggare vid namn Christopher Sly somnar utanför någon slags byggnad, kanske en lada, varpå två jägare råkar komma förbi. Dessa kommer på idén att bära iväg med honom till sitt hem, klä ut honom till en rikeman och lura honom att han har varit sjuk på ett eller annat sätt och slumrat igenom flera år. När han har vaknat och de har berättat detta för honom spelar de upp en pjäs för honom och det är egentligen nu som den riktiga pjäsen börjar.
I pjäsen i pjäsen finns det en man som heter Baptista som har två döttrar - Katherine och Bianca. Bianca har flera friare och kommer med lätthet kunna få en make. Katherine är svårare. Det är hon som är argbiggan i pjäsen och fnyser åt alla som vill komma henne nära. Pappan bestämmer sig därför för att innan Bianca, som är den yngsta av döttrarna gifts bort så måste Katherine först hitta en make. So far so good. Det är sen det börjar bli lite mer komplicerat, för Shakespeare har även i denna pjäs (se min beskrivning av Two gentlemen of Verona) tyckt det varit kul att förvirra sin publik/sina läsare med fler utklädningar och personer som låtsas vara andra än de är. Jag har inte riktigt koll på själv varför de klädde ut sig, men Katherine får hur som helst en friare till alla Biancas friares stora glädje och även Bianca lyckas falla för en av sina friare. Tuktandet i pjäsen kommer sig av att eftersom Katherine är en sån argbigga så behandlar hennes friare, som snart blir hennes make, henne som hon har behandlat andra och får henne till slut att underkasta sig och bli from som ett lamm.
Pjäsen i pjäsen slutar relativt lyckligt, men man får inte reda på vad som hände med Sly. Författarna till The Complete Works- utgåvan har därför tagit med variationer från andra texter där ett alternativt slut på pjäsen finns med. Där vaknar Sly upp igen och tror att han har drömt.
För de som kanske känner igen handlingen har det gjorts flera nyversioner på denna såväl som mycket av Shakespeares verk. 10 orsaker att hata dig är en film som gjorts i nutid och som starkt har influerats av denna pjäs.
To Be Continued
Taming of THE shrew handlar i alla fall om en pjäs i en pjäs. Verket börjar med att en tiggare vid namn Christopher Sly somnar utanför någon slags byggnad, kanske en lada, varpå två jägare råkar komma förbi. Dessa kommer på idén att bära iväg med honom till sitt hem, klä ut honom till en rikeman och lura honom att han har varit sjuk på ett eller annat sätt och slumrat igenom flera år. När han har vaknat och de har berättat detta för honom spelar de upp en pjäs för honom och det är egentligen nu som den riktiga pjäsen börjar.
I pjäsen i pjäsen finns det en man som heter Baptista som har två döttrar - Katherine och Bianca. Bianca har flera friare och kommer med lätthet kunna få en make. Katherine är svårare. Det är hon som är argbiggan i pjäsen och fnyser åt alla som vill komma henne nära. Pappan bestämmer sig därför för att innan Bianca, som är den yngsta av döttrarna gifts bort så måste Katherine först hitta en make. So far so good. Det är sen det börjar bli lite mer komplicerat, för Shakespeare har även i denna pjäs (se min beskrivning av Two gentlemen of Verona) tyckt det varit kul att förvirra sin publik/sina läsare med fler utklädningar och personer som låtsas vara andra än de är. Jag har inte riktigt koll på själv varför de klädde ut sig, men Katherine får hur som helst en friare till alla Biancas friares stora glädje och även Bianca lyckas falla för en av sina friare. Tuktandet i pjäsen kommer sig av att eftersom Katherine är en sån argbigga så behandlar hennes friare, som snart blir hennes make, henne som hon har behandlat andra och får henne till slut att underkasta sig och bli from som ett lamm.
Pjäsen i pjäsen slutar relativt lyckligt, men man får inte reda på vad som hände med Sly. Författarna till The Complete Works- utgåvan har därför tagit med variationer från andra texter där ett alternativt slut på pjäsen finns med. Där vaknar Sly upp igen och tror att han har drömt.
För de som kanske känner igen handlingen har det gjorts flera nyversioner på denna såväl som mycket av Shakespeares verk. 10 orsaker att hata dig är en film som gjorts i nutid och som starkt har influerats av denna pjäs.
To Be Continued
måndag 30 juli 2012
The Two Gentlemen of Verona
Den första texten jag har läst heter The Two Gentlemen of Verona. I kort
handlar den om två vänner (Proteus och Valentine) som ger sig ut på resa
från Verona till Milano. Proteus lämnar sin älskade, Julia, kvar i
Verona. I Milano blir Valentine förälskad i Silvia, som redan är
uppvaktad av en Thurio. Även Proteus får känslor för Silvia och för att
inte Valentine ska vinna Silvias hjärta går han bakom ryggen på sin vän
och hjälper Thurio att förvisa Valentine från staden. Under tiden har
Julia klätt ut sig till man och följt efter Proteus som till sin fasa
inser vad han är för någon. Silvia är ömsesidigt förälskad i Valentine,
som, när Valentine blir förvisad inte vill ta emot varken Thurios eller
Proteus försök till uppvaktningar. Hon flyr efter Valentine med Thurio,
Proteus och en utklädd Julia inte långt efter. Valentine har slagit
följe med ett gäng fredlösa och blivit deras ledare. I skogen tar de
Silvia och de efterföljande till fånga och pjäsen slutar med att
Valentine får sin Silvia.
Jag var orolig när jag började läsa att jag skulle ha svårt för språket som jag ju faktiskt inte är så van vid. Men jag blev glatt överraskad när jag insåg att jag förstod den övergripande handlingen och även ordlekar som Shakespeare använt i texten. Ett exempel är från akt 2 scen 6 mellan två tjänare:
SPEED
What an ass art thou! I understand thee not.
LANCE
What a block art thou, that thou canst not! My
staff understands me.
SPEED
What thou sayst?
LANCE
Ay, and what I do too. Look thee, I'll but lean,
and my staff under-stands me.
SPEED
It stands under thee indeed.
LANCE
Why, stand-under and under-stand is all one.
Ett annat exempel på en ordlek är mellan Proteus och Speed i akt 1 scen 1:
PROTEUS
Indeed, a sheep doth very often stray,
An if the shepherd be a while away.
SPEED
You conclude that my master is a shepherd, then,
and I a sheep?
PROTEUS
I do.
SPEED
Why then, my horns are his horns, whether I wake
or sleep.
PROTEUS
A silly answer, and fitting well a sheep.
SPEED
This proves me still a sheep.
PROTEUS
True, and thy master a shepherd.
SPEED
Nay, that I can deny by a circumstance.
PROTEUS
It shall go hard but I'll prove it by another.
SPEED
The shepherd seeks the sheep, and not the sheep
the shepherd. But I seek my master, and my master
seeks not me. Therefore I am no sheep.
PROTEUS
The sheep for fodder follow the shepherd, the
shepherd for food follows not the sheep. Thou art for wages
followest thy master, thy master for wages follows not
thee. Therefore thou art a sheep.
SPEED
Such another proof will make me cry 'baa'.
Första pjäsen genomläst ser jag fram emot nästa!
Jag var orolig när jag började läsa att jag skulle ha svårt för språket som jag ju faktiskt inte är så van vid. Men jag blev glatt överraskad när jag insåg att jag förstod den övergripande handlingen och även ordlekar som Shakespeare använt i texten. Ett exempel är från akt 2 scen 6 mellan två tjänare:
SPEED
What an ass art thou! I understand thee not.
LANCE
What a block art thou, that thou canst not! My
staff understands me.
SPEED
What thou sayst?
LANCE
Ay, and what I do too. Look thee, I'll but lean,
and my staff under-stands me.
SPEED
It stands under thee indeed.
LANCE
Why, stand-under and under-stand is all one.
Ett annat exempel på en ordlek är mellan Proteus och Speed i akt 1 scen 1:
PROTEUS
Indeed, a sheep doth very often stray,
An if the shepherd be a while away.
SPEED
You conclude that my master is a shepherd, then,
and I a sheep?
PROTEUS
I do.
SPEED
Why then, my horns are his horns, whether I wake
or sleep.
PROTEUS
A silly answer, and fitting well a sheep.
SPEED
This proves me still a sheep.
PROTEUS
True, and thy master a shepherd.
SPEED
Nay, that I can deny by a circumstance.
PROTEUS
It shall go hard but I'll prove it by another.
SPEED
The shepherd seeks the sheep, and not the sheep
the shepherd. But I seek my master, and my master
seeks not me. Therefore I am no sheep.
PROTEUS
The sheep for fodder follow the shepherd, the
shepherd for food follows not the sheep. Thou art for wages
followest thy master, thy master for wages follows not
thee. Therefore thou art a sheep.
SPEED
Such another proof will make me cry 'baa'.
Första pjäsen genomläst ser jag fram emot nästa!
Början...
Jag har slagit vad med min syster (och med mig själv) om att läsa klart The Complete Works av William Shakespeare innan jul (2012-12-24) och min resa har nu tagit sin början. Mina första steg var att läsa "På spaning efter William Shakespeare" av Bill Bryson, vilken jag tog mig igenom på cirka tre dagar. Det, om än lilla, som finns att veta om den gode Will beskrevs i denna lilla kortfattade historik, och jag fick även ett hum om hur det kan ha sett ut att växa upp och leva under den senare delen av 1500- talet.
Snart därefter slog jag upp "The Complete Works" som började med en liten introduktion till Shakespeare - en kort biografi, hur man läser Shakespeare, hans grammatik och hans språk. Denna introduktion fick mig mer intresserad av att läsa vidare då mitt tidigare intresse för språk gjorde sig påmint. Den stora uppgiften att läsa alla hans samlade verk ansågs inte längre lika stor och jag såg fram emot att sätta tänderna i hans texter.
Snart därefter slog jag upp "The Complete Works" som började med en liten introduktion till Shakespeare - en kort biografi, hur man läser Shakespeare, hans grammatik och hans språk. Denna introduktion fick mig mer intresserad av att läsa vidare då mitt tidigare intresse för språk gjorde sig påmint. Den stora uppgiften att läsa alla hans samlade verk ansågs inte längre lika stor och jag såg fram emot att sätta tänderna i hans texter.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)